MINA TANKAR JUST NU

Jag har bytt till vanliga strumpor från att ha haft ankelsockar eller varit barfota, och de vanliga strumporna skaver. Det är så rackarns mycket höst för mig, när jag måste stänga in mina fötter. Jag är tillbaka i Sverige och känner att jag inte passar in. Vilket i och för sig gör mig lycklig, riktigt lycklig.

Men att vakna på morgonen och inte som vanligt vända mig om och kolla om Kaitlyn ligger i sin säng.

Att inte vakna av att någon av de andra kommer in sent, eller tidigt.

Att inte vara stoked efter en fantastiskt surfsession.

Att här inte finns några Pastel de Natas.

Jag och Kaitlyn.

Jag ler mer. Ler åt människor jag möter. Jag är mer öppen. Öppen för konversation. Hur lätt det är med kontakt med människor.

Jag är i min bästa form någonsin. Jag försöker hålla kvar den men känner att den sakta rinner mig genom fingrarna.
Men jag tränar och är superstark och fierce.

Jag öppnar ögonen varje morgon och saknar Kaitlyn och Linnea.

Kaitlyn som älskar Ingrid 2.0, Kaitlyn som ingen kan tygla, Kaitlyn som alltid går ut i vattnet om hon har våtdräkten på oavsett hur stora vågor det är.

Linnea som älskar att dansa, Linnea som jag ofrivilligt råkade bli en hustler med flera gånger, Linnea som alltid skrattar och säger "Ingriiiiiiid, hur hamnade vi här!?".

Jag, Linnea och Shana drack G&Ts min sista kväll.

Att vara tillbaka. Tillbaka kopplat till plats, inte till personen jag var. Jag är en helt annan människa. En gladare människa. Lycklig.

Jag har inte varit lycklig på över ett år. Jag var ledsen, frustrerad och trängd. Jag la ner alldeles för mycket energi på människor som jag ändå inte fick något tillbaka av. Jag greppade efter halmstrån. Och när jag fick tag så ville jag för allt i livet inte släppa taget. Jag glömde bort att jag är den viktigaste. Att det är jag som ska må.

Och som jag mår nu. Sjukt bra, fantastiskt och nyfikenheten är tillbaka. Alla dagar är bra dagar och det viktigaste är att vara nyfiken. Så det är jag. Nyfiken på vad som kan hända varje dag. Jag utmanar mig mer än någonsin och känner att: fy fan vad allt är bra.
Alla dagar är jag inte Super-Ingrid men betydligt fler dagar nu än för tre månader sedan.

Låt oss ta över livet och krama ur allt ur det. För det är du själv som styr vart du ska, vad du vill och hur du tar dig dit.
YES, jag älskar't.