SOLNEDGÅNG PÅ PRAIA DOS COXOS

Nu hoppar vi tillbaka till en kväll i Portugal.

En av kvällarna packade vi in oss i Maxs van och begav oss till Coxos för att kolla på solnedgången.
Jag hade inte varit på Coxos förut och jag blev allt annat än besviken. Så fantastiskt som det var.

Först två bilder på Meret och Ewout, så himla glada och goa, precis innan vi packade in oss i bilen.

Kolla vah, den där horisonten är inte att leka med.

Ewout blickar ut.

En selfie med två finingar och en härligt knäpp spännisbild på mig och Ewout.

Månen var full och sjukt vacker.

Här diskuterar vi molnens former och tycker oss se en skepnad av en hund.

Kolla in klipporna där borta. Så var det längs hela Ericeiras kust och det är så vackert, tycker jag.

Helt plötsligt när jag tar kort på Meret och Ewout dyker Max upp bakifrån och överraskar oss. Så galna, fina och bra människor.

IDAG ÄR DET ÄNTLIGEN DEN 25 NOVEMBER

Idag är det äntligen dags! Ja, för idag är det äntligen premiär av Gilmore Girls och jag kan inte vara lyckligare.
Däremot kommer jag inte hinna kolla på det förrän nästa vecka, eftersom jag jobbar nu i helgen. Men vad glad jag är ändå! Äntligen!

INGRID 2.0, YOLANDI AND SQUASH THOSE EMOTIONS

Nere i Portugal kom mitt rätta jag fram, vi kallade henne för Ingrid 2.0 till en början. Ingrid 2.0 försvann aldrig, det är nästa version av mig själv, en utvecklad, gladare och roligare version. En version jag föredrar att vara.

Under mina veckor i Portugal fick jag många fina komplimanger, här är tre stycken:

There's something with your eyes.

You got me.

Look at that Swedish smile.

Tre olika människor sa detta till mig. Så öppet, vänligt och fint.
Jag stod ut ur folkmassorna, människor stoppade mig längs gator och sa att jag har samma frisyr som Yolandi i Die Antwoord.

Dagen jag åkte sa Kaitlyn att ibland möter man människor som är precis som sina kompisar därhemma. Och ibland möter man människor som inte är som någon annan du någonsin träffat. Jag var det sistnämnda. Detta gjorde mig så otroligt glad för keep in mind att under hela min tid i Portugal har vi skojat om att Kaitlyn har ett hjärta av sten. För hon avskyr att mysa eller kramas, därav hjärtat av sten.

Kailtyn har även sagt:

Squash those emotions like they are ants.

Kaitlyn håller på att blogga vecka för vecka om sin tid i Portugal. Jag dök upp i hennes andra vecka och såhär skriver hon:

His leaving certainly left a hole in the gang that we declared would be impossible to fill… along came Ingrid: bubbly, emotional, excitable Ingrid. Worlds apart in personality (and gender) from Victor… Ingrid was one beautiful addition and would be sticking with me at Amar for the rest of the season.

Jag dyker upp i både vecka sex:
https://pennilesstravels.com/2016/11/18/week-6-ingrid-2-0-and-hip-hop-jesus/

Och i vecka åtta, som var min sista vecka i Portugal:
https://pennilesstravels.com/2016/11/20/week-8-red-wine-and-wind-down/

Hon har en given plats i mitt hjärta.

EN EGEN SIDA PÅ FACEBOOK

Jag har numera en sida på Facebook för mitt fotograferande. Det är mycket spännande och jag tycker att du ska följa mig där!

Just nu lägger jag upp mina porträtt jag tog nere i Ericeira, Portugal. Tillsammans med en kort mening om personen eller om ett minne jag har med dem. Det är så fint!
Här under ser du Kaitlyn, Nadav, Vanessa och Meret, fantastiska människor alla fyra.

www.facebook.com/fotografingridbergman

ATT KOLLA PÅ KONST PÅ LOUISIANA, VI OCH HAVET, KENT OCH JORDAN CATALANO

Idag ska vi se vad jag har gjort på sistone endast med bilder från mobilen. Det blir kul, häng med!

 Jag och tre vänner åkte till Louisiana och kollade på konst. Supertrevligt. Har ni inte varit på Louisiana så rekommenderar jag det starkt!

 Jag har såklart gått otaligt många promenader längs vattnet och kollat på Öresund.

 Och helst vid solnedgång.

 Jag och Dennis på en av våra kaffepromenader.

Mini peelers, på tok för små för surf men mitt hjärta dunkade lite extra av dem.

 En peppande selfie i tvättstugan en tidig morgon.

 Jag och min bättre hälft var på Österlen med våra föräldrar för att hänga på spa. Här vid Ales stenar.

 Som ni ser, vi älskar havet, hon och jag.

 Mera hav, utsikt och äventyr.

 Vi svängde förbi Sandhammaren också, så maffigt.

 Det blev äntligen den 11 november och det var dags för Kent i Malmö.

 Dagen därpå fick jag umgås med denna godingen. Här kollar han hur det går med min skäggväxt.

 Hela gänget, syskon, Einar+föräldrar på promenad. Vilken squad huh.

 Kolla bara, vilken kväll.

 Jag var totally over Jordan Catalano en dag. Som man kan vara sisådär i mitten av november.

Häromdagen funderade jag mycket på mål, hälsa och livet, och längtade förstås efter att få hoppa i våtdräkten och surfa igen.

SINTRA, PALÁCIO DA PENA OCH KLASSISK MUSIK

Sarah från Australien hade en hyrbil och hon frågade om jag ville med till Sintra och kolla på Palácio da Pena. Det ville jag såklart! Jag, Wim och Sarah packade in oss i bilen och begav oss.

Vi satte oss i bilen och försökte koppla in en mobil för att kunna lyssna på musik men det lyckades vi inte med. Då fick det helt enkelt bli radio och där fanns det allt från vanlig mainstream musik till klassisk. Vi valde klassisk främst för att det gav hela resan och omgivningen större mening då det är så jädra pampigt.

 Vi ställde bilen och började vandra mot toppen.

  Lyckades gå uppför ett fint kvarter med en fin balkong, växtgäri som jag är älskade jag det.

En kunde åka häst och vagn men det ville inte vi.

 Vi haffade en tuktuk och satte av!

 Citroner på vägen upp mot Palace da Pena.

 Selfie i en jädrigt guppig tuktuk.

 Kolla utsikten bara, wow.

 Wim var med. Vi har sanslöst roliga selfies från tuktuk-turen.

 Väl framme vinkade vi av vår chaufför och klev in.

 Palácio da Pena, kolla vad vackert det är.

 Och utsikten. Dog nästan av allt fint.

 Hittade denna vackra monsteran och blev alldeles till mig.

Lite utsikt och ett porträtt på Sarah.

 Det är sjukt häftigt men det finns en hel del fula grejer också. Som denna groteska fulingen.

 U.T.S.I.K.T.E.N

 Som ni ser var vi mållösa.

 Så jädra vackert.

 Vi gick en runda inomhus också men jag var helt klart mer fascinerad av utsidan.

 Sedan skulle vi vandra nerför berget. Vi alla hade flipfloppar och som vi pinnade på. Vi hade bestämt att om vi åker upp så går vi ner, och det gjorde vi!