SWEDEN ROCK FESTIVAL 2015

I år var jag för andra gången i mitt liv på Sweden Rock Festival. Det var första gången jag var där i tre dagar. Så jag kan äntligen bocka av Sweden Rock Festival på min bucket list. Mitt första år var 2009 men då var jag bara där en av dagarna.
I år var det som en rejält bra semester som varade i tre fantastiska dagar.

Första dagen var den dagen som var mest fullproppad för oss. Då det var många bra band som vi ville se. Vi började med att se Delain och i publikhavet hittade vi vår vän Simba som vi inte hade träffat på ett tag.

Därefter stod vi bakom alla andra och försökte få en glimt av Steve 'N' Seagulls, det gick sådär men det var sjukt roligt att Steve 'N' Seagulls var så pass populära.

Vi peppade inför att se Children of Bodom och det var grymt! Children of Bodom är mitt topp ett band att lyssna på om jag är riktigt arg eller irriterad, allt rinner bara av mig.

Sedan såg vi Slash med Myles Kennedy. Myles Kennedy är sångare i Alter Bridge (att se dem finns fortfarande på min bucket list). Slash spelade på sin double neck och vi blev helt till oss av lycka.

Slash och company byttes till Toto. Som tyvärr inte var något att hänga i julgranen. Det var roligt att höra klassikerna men själva showen var inte mycket.

Men efter Toto fick vi igång oss igen, då var det dags för Hammerfall! Vi såg Hammerfall första gången 2009 och de var ännu bättre i år- om det ens är möjligt. Jag lyssnade mycket på Hammerfall när jag var yngre och det är extra roligt att alla låtar finns automatiskt i huvudet.

Ett band vi sett extra mycket fram emot var Def Leppard- och vi blev inte besvikna! Vi fick höra alla låtar vi ville och var hur nöjda som helst. Min favorit är deras låt Animal. Ryser bara jag hör den.

Torsdagen avslutades med Ghost. Det var snorkallt och vi kollade bara en stund. Nu har jag däremot börjat lyssna mer på dem och ser fram emot nästa gång jag ska se dem!

Första natten var vrålande kall och jag lyckades inte få igång värmen ordentligt. Men vad gjorde det när jag på morgonkvisten, skulle tippa på att det var runt klockan fyra eller fem, vaknade och hörde att några på campingen spelade True Survivor av David Hasselhoff. Då log jag och tänkte att livet är pretty darn good trots att jag var en isbit.

Andra dagen var det inte lika mycket action. Vårt favoritband skulle inte spela förrän efter midnatt så vi tog det piano.

Vi började dagen med att sitta i slänten och lyssna på Dare. Vi hade nämnligen blivit så solbrända dagen innan att vi körde på skugga och keps. Jag kommer inte ihåg vad vi mumsade på men jag har för mig att det var vildsvinskebab och att det var mycket mumsigt! Vi lökade även i slänten under tiden Alestorm spelade.

Senare kollade vi en stund på Opeth men vi blev inte så förtjusta. Vi hade inte lyssnat in oss på dem och kände att de inte var ett av våra prioriterade band.

Efter Opeth ställde vi oss redo för att se Backyard Babies. Det var kul att äntligen se dem live.

Mörtley Crüe startade och landade som en pannkaka. Vi var inte imponerade. De fick en total sågning i en recension dagen efter.

Efter en hel dags väntan var det äntligen dags för H.E.A.T. Som vi hade längtat! Vi såg även H.E.A.T 2009, det var precis efter deras bidrag i Melodifestivalen men då hade de en annan sångare. Nu har de hundra gånger bättre sound än vad de hade då.

Jag och Karin trängde oss fram till staketet, hoppade och sjöng. Och jag hade en absolut craving efter Erik Grönwalls fantastiska linne, ett svart linne med texten "I wish you were beer". Jag måste hitta mig ett sådant.

Avslutade dagen med att äta soppa runt klockan två. Så snacka om att jag somnade som en varm stock den natten.

Tredje dagen vaknade vi av att det var en hel del rörelse på campingen. Det började regna medan vi fortfarande var i tältet så vi tog beslutet att vänta ut det. Det gick men det resulterade i att vi istället fick stå i kö in på festivalområdet. Det var ju Nationaldagen och allt! Så Mustasch körde nationalsången i år, vilket vi tyvärr inte tyckte att de gjorde bra.

Nästa band vi såg var Hardcore Superstar och de var fenomenala. Jag har aldrig sett dem live förut och daaaaamn vilken show! Above the law och Kick on the upperclass var superbra!

Vi var väldigt nyfikna på Five Finger Death Punch och blev mycket nöjda. Så himla bra! Sångaren bjöd dessutom upp de yngsta åskådarna, som stod framme vid staketet, upp på scen. Barnen fick sedan vara med uppe under en låt, alla barnen stod och rockade med bandet, spelade luftgitarr och gjorde hårdrockstecknet.

Sedan kom det vi hade högst på vår lista: Judas Priest.

The priest is back.

Det var out of control och vilken show.

När jag gick i sjätte klass åkte vi på klassresa till Gotland. Hela vägen dit lyssnade jag på en Greatest Hits skiva med Judas Priest på den bärbara CD-freestylen jag hade med mig. Att sedan x antal år senare se dem live. Det hade jag inte räknat med. Jag är så himla nöjd.

The priest will be back.

Därefter var det The Darkness. Vi hade fem låtar vi ville höra. Justin Hawkins var hur douchig som helst, slängde mikrofoner och var allmänt hög. Det var kul att höra klassikerna men tråkigt att Justin hela tiden sa att de var "The FUCKING Darkness" som om att de var störst på festivalen.

Det var helt underbart.

När jag var hemma igen var jag så uppe i fart och huvudet var inte tyst en sekund, till och med tystnaden lät. Dessa dagar hade gjort mig hur energisk som helst och jag älskade det. Älskade att bo i tält och att leva primitivt igen.

I'll be back next year! Inför nästa år hoppas jag på Journey, Alter Bridge och Van Halen.