Translate

11 juli, 2016

DEN SKÅNSKA LANDSBYGDEN OCH ATT VÅGA ERKÄNNA NÄR DET SVAJAR

Jag åker över den skånska landsbygden. Känner att allt är på väg att bli bra igen. För de senaste två månader har det inte varit bra.

Jag blir glad av solen, av molnen och av åkrarna som jag swishar förbi. Känner att jag gärna kunde sitta kvar på tåget till Ystad. Trots att jag ska av i Lund.

Nä, jag ska hem och njuta. Njuta av min familj. Och gud vad jag ska tetas, skratta och andas. Jag ska sätta mig på trappan mot uthuset och dricka kaffe med Papa. Känna solens värme och sitta och lyssna på vad han gör nu för tiden. Att min lilla pappa gått i pension, trots att han hävdar att det är semester och att pensionen inte börjar förrän i augusti. Nästa helg är det ett stort party, för mig och mina två fantastiska systrar. Vi fyller 80 år i år.

Alla som har stöttat mig, som sagt att om väggarna rasar och golvet viker, att de kommer direkt. Jag är förevigt tacksam.